Akvarium har i långa tider varit föremål för intresse av människor i hela världen. Från början var det otympliga konstruktioner utformade med snirkliga prydnader och inte så sällan utformade som pidestaler för att placeras på en central plats i det rika hemmet. Dock fanns det ett intresse även för de som inte var så välbärgade att hålla akvariefisk och man skapade akvarier av stål och kittade rutor. Oftast var det svårt att få dessa att hålla tätt och hadde man en gång fått ett akvarium att inte läcka skulle man helst inte flytta på det. När man tömde akvariet för flytt eller större rengöring var risken uppenbar att glasrutan lossnade lite från det torkade kittet och läckan var ett faktum. En läcka som var nästan omöjlig att laga. Minns vårt hems första akvarium, som för övrigt var min brors. Ett ca 15liters, grönmålat stålakvarium med kittade rutor. När det läckte fick man försöka täta det med att trycka ned kitt på det läckande stället och hoppas på det bästa. Oftast utan lyckat resultat.
Själv snickrade jag ihop mitt alldeles egna akvarium i träslöjden i skolan. En konstruktion av spånskiva med en öppning på framsidan. Detta var sedan behandlat med någon form av tätande lack för att sedan målas med en tvåkomponentslack. Troligen avsedd för båtar. Materialvalet gjorde att man kunde göra detta för en relativt billig peng men gjorde samtidigt att livslängden begränsades. Vill minnas att jag använde mitt i 4-5 år innan det gick till sopstationen.
Men....någon gång i slutet av 60-talet eller möjligen början på 70-talet kom silikonlimmade akvarierna ut på markanden. En fantastisk uppfinning av lim som på ett helt fantastiskt sätt kunde hålla ihop, för den tiden väldigt stora akvarier. Mitt första minne av dessa var på OBS-varuhus i Arlöv/skåne. Förundrad stod vi och försökte lista ut hur detta kunde vara möjligt.
Idag är detta sätt att bygga akvarier i stort sett det enda rådande. Silikonen har fantastiska egenskaper och man kan idag få akvarier av betydande volymer.